MIN GRAVIDITET
Det är idag 9 veckor sedan jag slutade vara gravid och istället blev mamma. Vi fick reda på att vi var gravida i början på januari. Jag hade precis börjat nytt jobb som kändes jättespännande och vi hade precis flyttat till ny bostad - en vidrig sådan. Vi vantrivdes så oerhört pga. så äckligt kök och toalett och allmänt icke fungerande hyresvärderi. Därför var det underbart att få besked om graviditeten just då eftersom:
1. Vi hade något att glädjas över och som tog tankarna från det eländiga boendet.
2. Vi var fast beslutna över att flytta så fort som möjligt eftersom vårt barn absolut inte skulle bo i denna lägenhet. Punkt slut!
Vi flyttade efter 3 månader (tack underbara släkt som ställer upp som outtröttlig flytthjälp). Under de tre månaderna mådde jag lite illa på eftermiddagarna främst och hade jobbigt med vissa lukter. Mest mådde jag illa av att komma hem och känna lägenhetens lukt (ni hör ju, man ska inte bo så). Nog om vårt äckliga boende.
Vi flyttade! Jag grät glädjetårar hela flyttdagen! Nu bodde vi i en ren, ljus, liten, häftig lägenhet med väldigt öppen planlösning i två våningar. Det var ganska trångt men vi trivdes bra men insåg att vi skulle behöva flytta snart igen pga. att Sven sökte nytt jobb. Graviditeten liksom flöt på. Jag jobbade mycket, hade långt att pendla så kvällarna ägnades mest åt soffhäng och eventuellt någon promenad. Jag hade en förhållandevis lätt graviditet. Vet fortfarande inte hur foglossning eller förvärkar känns. Magen (eller egentligen hela jag) växte sakta men säkert. Jag gick inte ens upp på toaletten på natten förutom i början och ibland på slutet. Mycket av kläderna till bebisen fick vi från våra föräldrar som sparats sedan vi och våra syskon var små. Totalt tror jag vi köpt 7 klädesplagg själva... Vi hade bestämt innan att inte göra onödiga inköp och kanske vänta med vissa saker tills bebin var på plats och vi kunde avgöra vad vi behövde.
Graviditeten fortlöpte och någon gång där på slutet så upptäckte barnmorskan att bebisen inte låg med huvudet ner utan med lill-stjärten. Efter en del ultraljud och misslyckat vändningsförsök bestämde vi oss för att jag skulle förlösas med kejsarsnitt om den lilla inte skulle ha vänt sig tills det var dags. Det gjorde han inte utan den 10 september klockan 13:15 fick vi tid för leverans av bebisen (det här var det märkligaste med hela graviditeten). Tiden för födseln blev en timme senare och det är det mest fantastiska och konstigaste jag varit med om!
ENSAMTID
Några dagar utan uppdatering. Vi hade finbesök i helgen av goda vänner. Känns härligt att jag får svart på vitt att vi faktiskt har umgänge på ganska nära håll. Vi har haft några jobbiga dagar och nätter då Folke varit ledsen, kräkts en del och haft ont i magen. Nu verkar det ha lugnat ner sig. Vi har även upptäckt att han mår alldeles utmärkt av att vi lägger honom i vårt nedsläkta sovrum med nappen och låter honom somna av sig själv. Jag har på något vis trott att han behöver vara nära oss typ hela tiden för att inte känna sig övergiven men jag verkar ha fel. Ibland kan han ligga där alldeles nöjd och vaken länge. Verkar vara skönt att slippa föräldrarna ibland...
Annars rullar vardagen på. Vi skulle ha varit på mamma-baby-yoga igår men efter en jobbig natt och morgon så var det inte läge. Jag hoppas vi tar oss iväg nästa vecka istället.
