ÖVA
Från och med i eftermiddag tränar jag ännu en gång på att vara gräsänka. Det är intressant och lite irriterande att jag tidigare, innan jag flyttade ihop med Sven, njöt av ensamheten och kunde längta bort från alla människor och bara låsa in mig i min lilla lägenhet och inte träffa en människa förrän jag verkligen var tvungen. Nu är det inte riktigt lika roligt. Kanske för att jag inte valt att vara ensam och för att jag nu för tiden ofta har Sven att prata med när jag som bäst känner för det, höra hur han donar omkring i lägenheten och bara för lite ljud. Under min gräsänke-period är jag beroende av att ha radion på, det ersätter en del.
Kommentarer
Trackback
